0 produkter - 0.00 kr

Byggfirman, Sexslavhandel och annan viktig information!

Handeln med barn, unga kvinnor och kvinnor generellt, för sex, ute i världen är enormt stor. Handeln med män och kvinnor för slavarbeten i industrin och på gårdar i landsbygden runt om i Asien, Europa, Afrika och Sydamerika når inga gränser. Långt över 20.000.000 människor. Sexslavhandeln i Baltikum, på Balkan, Ryssland och i hela Europa inklusive våra länder i Skandinavien har gått så långt att polis och myndigheter tappar greppet och får mycket små resurser för att kunna ta i tur med problemen. Alla polismyndigheter, tullenheter, politiker, administratörer och utredare hos FN. Amerikanska internationella underrättelsepolisen, journalister, media folk och även vanliga människor som reser, läser, ser och hör, känner till detta. Myndigheter och organisationer, EU, FN och ILO med flera är otroligt duktiga att utreda med miljoner av sidor berättande om dessa fakta. Jag har försökt ta mig genom ett antal tusen av dem och under tiden som det utreds, skrives och sedan läses av författarnas kollegor inom de olika organisationerna som därefter dunkar varandra i ryggarna och tycker att utredningarna är fantastiska, handlas det ännu mer med människorna.

Hur faan kan det vara möjligt att en person kan ta en ung flicka på vägen från skolan hem, våldta henne, kidnappa henne och sedan sälja henne på en auktion till någon bordell i Europa. Det som dessutom kan bevisas är att personer inom ovan nämnda organisationer själva är nyttjare och kunder. Det finns redan citat ur rapporter som tidigare skrivits i www.beewithus.com och Facebook.

EU med Cecilia Malmström i spetsen gör ett bra jobb, men länderna som ingår kontrakt vänder henne ryggen. Dessa länders poliser vet väl vilka de olika ca 50 ligor är, inklusive den Italienska Comoran som varit mest aktiv på Balkan med handeln av unga kvinnor. Av någon gammal tradition, rädsla och eventuellt uteblivna provisioner uteblir också krafttagen mot aktörerna och handeln. Till människohandlarnas stora glädje, har inte polisen, tullen och övriga motarbetande organisationer mer tid än, möjligen åtta timmar per dag. De måste ta tid till att planera sin semester, genomföra den, sedan efter återkomsten till arbetsplatsen, tala om den under någon vecka. Gå på ett antal planeringsmöten, budgetmöten och teamträffar samt försöka skapa en realistisk målbild för verksamheten. Under tiden jobbar handlarna dygnet runt, utan semester, med stenhård pengadisciplin och med en klar målbild. Det här dokumentet skall inte bli fem hundra sidor långt, men en intresseväckare till vad som pågår i världen med en förhoppning om att ni alla läsare kan börja bry er.

För snart två månader sedan satt jag och några vänner i en barliknande byggnad, inte långt från gränsen till Myanmar, tidigare Burma och diskuterade situationen i landet.

Jag skrev lite om det på www.beewithus.com och Facebook för en tid sedan. En av de vid bordet, en frispråkig journalist, som på grund av sin vilja att förmedla verkligheten, var tvungen att lämna landet. Han berättade hur militären var inblandad i oprovocerat dödande av folkstammen Rohingya och hur dessa människor såldes ut till olika arbetsplatser i grannländerna. Såldes ut i barnsexhandeln, bordeller och som slavar i olika industrier. För ca tre veckor sedan kom det till den Thailändska militärens kännedom att ca tre hundra Rohingya hölls i fångenskap utanför Hat Yai i södra Thailand. I ett tätt djungelområde övervakade av, tungt beväpnade människohandlare hölls dessa människor under flera dygn, innan färden skulle gå vidare med båtar. Militären fick vetskap om detta genom en person som bodde i en närliggande by och pressfolk från bland annat Phuketwan fick inbjudan att delta i samband med det planerade tillslaget. Dessvärre kom alla för sent, lägret var tomt och endast en mängd tillhörigheter låg på ca femhundra kvadratmeter stor yta. Kläder som vittnade om kvinnor och mäns närvaro.

Leksaker och hårband som vittnade om att många barn fanns med i gruppen, som trotts alla hjälpmedel som finns till buds, inte kunde hittas. Senare under min färd upp i de norra delarna, innan äventyret bland Akha folket för att skaffa mig all kunskap om opium, får jag veta att den Thailändska militären hotar journalister och frispråkiga. De hotar med fängelse upp till fem år om någonting negativt skrivs om dess verksamhet och redan har två journalister från Reuter och en från Phuketwan fått känna på militärens synsätt. I skrivande stund kommer det ytterligare fall som är värda att ta till sig, läs på Google och Phuketwan. Åter till opium och det sökande efter historiska vingslag bland folket inom den Gyllene Triangeln. Det är lett att hamna i ruset efter att romanen ”Byggfirman” blivit klar och manuset ligger hos förlaget, sedan en tid. Om ni orkar läsa vidare efter Opium, skall jag, kort berätta om vad ”Byggfirman” innehåller. Arbetet med Opium har verkligen fängslat mig och jag kommer att vara starkt involverad under två år. Det som fängslar mig, är att alla vägar ut ur den Gyllene Triangeln varit kända över hundra år, att orterna för distributionen och produktionen till heroin, varit de samma och att produktionen ökar med ca tjugo procent per år. Förädlingsproduktionen ökar också, det innebär att ett par hundra små tillverkningsställen gömmer sig i de enorma bergstrakterna inom Triangeln. De tillverkar mest Ice, Ya-ma, Ya-ba utöver heroinet. Det krävs tio kilo opium för att göra ett kilo heroin och det odlas hundra tusentals ton opium i området. Dagens distribution in i Kina, av heroinet, får mig tro att samma familjer som hanterade den för över hundra år sedan, fortfarande är de samma, men de har nog blivit mer mäktiga, rika då ca arton miljoner Kineser är heroinmissbrukare och de tillhör inte den fattiga bonden på landet. De kommer från mellanklassen och uppåt. Transportvägarna kompletteras och utöver de klassiska vägarna från Balkan upp i Europa och från Holland in i de norra delarna kommer alla de obevakade områdena mellan Kina över till Ryssland och vidare in i Skandinavien. Alla länder omkring oss har obevakade gränser. Adrians resa har börjat, huvudpersonen i Opiumromanen och nedan ser ni nu den våg jag fick med mig från byn med det opiumodlande Akhafolket som var i full gång med att skörda sitt latex. BYGGFIRMAN I romanen kommer ni att följa sex familjer under sju dagar, från lördag till lördag. De olika familjerna har alla någon form av relation till byggverksamhet. En familj driver en byggfirma, norr om Stockholm, med många polska, Lettiska, Estniska och Ryska vänner. Den andra driver ett måleriföretag och hyr samtidigt ut baltisk arbetskraft. Den tredje är polis och nyttjar sina vänners kunnande under en utredning som leder till omfattande tillslag i verkligheten. Den fjärde jobbar i banken som hjälper flera baltiska företagare att betala fakturor till Baltikum samt också aktieplaceringar. Den femte är anställd i en välkänd USA ägd bank som specialiserat sig på placeringar av kapital i stor omfattning och där ordet pengatvätt från byggindustrin inte är ett bekymmer. Han har också Estnisk arbetskraft som hjälper honom med ett eget husbygge och som han driver som slavar för sex tusen i månaden. Den sjätte driver ett städbolag, en konsultverksamhet och omfattande uthyrning av icke svensk arbetskraft inklusive en bordell. Några rör sig i gråzonen, några i den kolsvarta sonen. Alla känner varandra och drar nytta av varandras kunnande i branschen. Stockholms stad och bankerna betalar ut pengar till icke registrerade bolag. Bankerna hjälper till med att betala fakturor till utlandet, Baltikum, trots att den fakturautställande verksamheten inte finns. Vi kommer att röra oss i Stockholms förorter där prostitution, droger och död också är en del av vardagen i en del av byggindustrin och byggen du som läsare kommer att känna igen då romanen bygger till delar på verkliga händelser.

Leave a Reply

  • (will not be published)

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>