0 produkter - 0.00 kr

Burma

imagesCASA5RCWMyanmar, tidigare Burma, militären ändrade namnet efter deras tvångsövertagande. Landet är en källa, varifrån män, kvinnor och barn utsätts för människohandlare, många gånger från de egna leden.

Männen utsätts för tvångsarbete och kvinnor hamnar i tvångsprostitution i andra länder.

Barn tvingas ofta arbeta som gatuförsäljare eller tiggare i grannlandet Thailand. Många män, kvinnor och barn som migrerar utomlands för att arbeta i Thailand, Malaysia, Kina, Bangladesh, Indien eller Sydkorea luras in i tvångs-slavarbete eller kommersiell sexuell exploatering.

De ekonomiska villkoren inom landet har lett till ökad laglig och olaglig migration av burmeser både regionalt och till destinationer så långt som till Mellanöstern.

Män utsätts för tvångsarbete i fiske- och byggindustrin.

Burmesiska kvinnor som legalt eller illegalt migrerar till Thailand, Kina och Malaysia av ekonomiska skäl, för att möjligen tjäna lite pengar, hamnar oftast i situationer som i tvångsarbete eller tvångsprostitution.

Många som kommer från granländer som Bangladesh, Nepal och södra Kina tar ofta Burma som transitland.

Burma

I samband med det väntar handlare som med smarta metoder lurar män, kvinnor och barn vidare in i slaveriet.

Regeringen har ännu inte tagit itu med de politiska och ekonomiska problemen, som leder till att burmeser tvingas söka arbete i grannländerna genom både lagligt och olagligt.

Burmas interna handel med människor är fortfarande ett mycket allvarligt problem.

Militären är den största gärningsmannen när det gäller tvångsarbete i Burma.

De bedriver olaglig värnplikt av barnsoldater.

Både regeringen och militären använder sig av tvångsarbetare, vilket är ett utbrett och allvarligt problem.

Särskilt utsatta är etniska minoritetsgrupper.

Militära och civila tjänstemän utnyttjar systematiskt tvångsarbete av män, kvinnor och barn för utveckling av infrastrukturen, statligt drivna jordbruk och kommersiella satsningar.

De som löper störst risk för tvångsarbete lever i områden med hög militär närvaro samt i avlägsna gränsområden befolkade av etniska grupper.

Pojkar så unga som mellan 12 till 15 år är tvångsrekryters att tjänstegöra i den burmesiska armén på grund av att desertering av män är fortsatt hög.

Barn av fattiga föräldrar i städer löper särskilt stor risk för ofrivillig värnplikt. Tidiga FN rapporter visar att armén riktat in sig på att rekrytera föräldralösa barn, gatubarn och barn runt järnvägsstationerna samt unga munkar som är noviser från klostren.

Barnen hotas med fängelse och utsätts även för fysisk misshandel om de sätter sig emot.

Barn utsätts även för tvångsarbete i butiker, hem och i jordbruken. Exploatering av flickor i syfte av prostitution sker särskilt i stadsområdena.

Inom vissa områden, i synnerhet den internationella sexhandeln med kvinnor och flickor, går regeringen framåt i sitt arbete.

Trots det kvarstår allvarliga problem i Burma.

Inom vissa områden, som tvångsarbete, görs inte mycket från regeringens sida för att uppfylla minimikraven för eliminering av människohandel.

Den största orsaken till Burmas stora problem med människohandel är regimens utbredda användning av och brist på ansvarstagande i tvångsarbete och rekrytering av barnsoldater.

Regeringen i Burma visade på små framsteg i sitt arbete vad gäller brottsbekämpning mot gränsöverskridande sexhandel.

Några rapporter har under de senare åren kommit upp vad beträffar interna åtal mot några personer som varit inblandade i brått mot mäniskohandel, vad beträffar barnsoldater.

Personerna var medlemmar av armen, Staff utfallet är okänt.

Burma förbjuder sex- och människohandel genom 2005 års lag, som föreskriver straffrättsliga påföljder som är tillräckligt stränga och motsvarar dem som föreskrivits för våldtäckt.

Systematiska våldtäkter förekommer av etniska minoriteter, av militären i skrivande stund.

Rekrytering av barn till armén är ett brott enligt strafflagen, kodavsnitt 374, vilket kan leda till böter eller fängelse i upp till ett år. Eller båda straffpåföljderna. I december 2009 rapporterade den burmesiska militären att de avvisat en kapten via krigsrätt och dömt honom till ett års civilt fängelse för rekrytering av barnsoldater, det var den första fällande domen någonsin vad gäller militär tjänsteman som deltagit i barnsoldatrekrytering.

I samma mål dömdes ytterligare två meniga till tre- respektive en månads straff i militärt fängelse.

Brottsbekämpande myndigheter i Burma kan i allmänhet inte undersöka eller lagföra fall av tvångsarbete eller barnsoldatrekrytering som begåtts av militären utan samtycke från höga officerare.

Tvångsarbete anses allmänt vara den mest allvarliga formen av människohandel i Burma, trots det rapporterade myndigheterna att de flesta fall av människohandel som skall utredas och lagföras gällde kvinnor och flickor som utsatts eller är avsedda att utsättas för tvångsäktenskap.

Den burmesiska regimen styr godtyckligt genom sina ensidigt införda lagar.

Rättsstat saknas och ett oberoende rättsväsende som skulle respektera brottsoffer för människohandel saknas.

Regimen rapporterade 880 dömda för mäniskohandel under 2009, en ökning från 342 år 2008.

År 2010 låg siffran på under 1000 fall, men bland dessa fanns adoptioner som var misstänkta som mäniskohandel och trotts att de var adoptioner hade personer dömts.

Rättegångar är inte öppna och det saknas rättsäkerhet för svaranden.

cover[1]-400Den Burmesiska regimen har tidigare varit känd för att blanda ihop vad som borde betraktas som legal migration med människohandel.

Vilket kan leder till bestraffning av emigranter och dem som hjälper dem, som vill utvandra.

Polisen rapporterade vissa framsteg vad gäller att exkludera fall av smuggling från människohandel i sifferberäkningar under gällande rapportperiod, de har också förbättrat sin öppenhet för handläggning av ärenden.

Likväl, ändå, med begränsad kapacitet och utbildning av polisen tillsammans med brist på insyn i rättsväsendet gör det osäkert om all statistik som myndigheterna för verkligen inte är människohandel.

Brist på ansvarstagande samt korruption är vanligt i Burma, vilket påverkar alla delar i samhället.

Polisen utsätts för intern granskning när väl insatta, anslutna personer är inblandade i fall av tvångsarbete.

De som arbetar med brottsbekämpning i Burma rapporterar om fortsatt samarbete med Kina gällande gränsöverskridande fall av människohandel, däribland gemensamma insatser, samt allmänt samarbete med Thailändska myndigheter.

I flera distrikt blir klagande personer åtalade och fängslade av lokala myndigheter för att de rapporterar att de pressats till tvångsarbete av tjänstemän.

Många släpps av domstolen efter en tids fängelse och förhör, men många blir kvar.

Staten ingriper inte när det gäller de lokala myndigheterna för att stoppa politiskt motiverade trakasserier, inklusive långa förhör av klagande, vilket i sin tur leder till att klagande avskräcks ifrån att rapportera tvångsarbete i fortsättningen.

Regimen har gjort insatser för att skydda sexuella offer för gränsöverskridande människohandel som återförts till fosterlandet från China och Thailand, men de har inte gjort några märkbara insatser vad gäller intern människohandel eller gränsöverskridande handel av arbetskraft.

Hjälpen offren får är undermålig.

Tillgång till rådgivning  av socialarbetare är väldigt begränsad.

Det är svårt för icke statliga organisationer att få tillgång till offren i statliga härbergen.

Regimen har inte inrättat formella förfaranden att identifiera offren.

Regeringen rapporterar att de uppmuntrar offren att bistå vid utredningar och åtal, men de ger inte något ekonomiskt stöd eller annat stöd till offren för att stimulera dem att delta i lagföringen av människohandlarna, tvärt om skräms dom.

Regimen samarbetar med ILO i frågan om militärens värnplikt av barn, vilket resulterar i att några återförs till sina familjer, men många är otvivelaktigt kvar i Burmas armé samt etniska miliser.

Regeringen har inte gjort mycket för att hjälpa internationella organisationer att bedöma omfattningen av problemet.

Vad gäller förebyggande åtgärder för begränsning av människohandel har Burma inte gjort några större satsningar.

Regeringen har fortsatta kampanjer med skyltar, flygblad samt videor. Man har undertecknat ett samförståndsavtal med Kina och Thailand om trafficking.

Regimen har ett fortsatt partnerskap med regeringar i Mekongområdet och FN i det samordnade Mekong Ministerial Initiative Against Trafficking.

Under skrivande tid, mellan Januari 2013 till April samma år får jag följande fakta från The Nation och Bangkok Post att.

400 Burmesiska män och kvinnor, däribland ett 20 tal under 18 år, gömda i södra Thailand och bevakade av beväpnade män, traffickers.

Dessa är på väg att säljas in till fiskeindustrin i Malaysia och södra Thailand för 60 dollar per styck.

Vidare läser jag att enorma mängder narkotika lagras efter gränsen mellan Burma och Thailand.

Mer om narkotikaspridningen kommer i min nästa roman OPIUM.

Se filmklipp relaterade till Burma: