0 produkter - 0.00 kr

Till mina läsare.

Detta är dagens nyheter från mig till er.

Under natten har jag suttit och tagit del av vad som händer här nere i regionen. Jag är som vanligt i Thailand, jobbar igen.

Fler mäniskor än någonsin riskerar livet på mäniskosmugglarnas båtar utefter kusten och floderna från Bangladesh och Myanmar. Baserat på lokala undersökningar och media har ca 54.000 personer tagit till en livsfarlig resa som de tror skall förbättra deras liv. Vad de hört av mäniskosmugglare. Ca 53.000 av dessa har Thailand och Malaysia som mål.

De flesta transporteras under perioden oktober till mars, men under oktober i år har transporterna fördubblats mot förra året. Ungefär 21.000 Rohingya ( folkgrupp, läs mer om dem på google ) och Bangla tar till möjligheten och av dessa är det ca 10 % som är kvinnor, är de unga blir de garanterat vidaresålda till bordeller i Thailand. Många som är under 18 och barn tar resan helt utan familjer och någon som kan, möjligen vara till ett skydd. Totalt har ca 120.000 mäniskor fraktats bort på detta sättet, ut på havet, mot en betalning på 1,500 till 2,500 dollar. På detta tjänar smugglarna den ofantliga summan av ÖVER 200 miljoner dollar.

Om det finns plats på båtarna, vilket det alltid gör om man ser till syftet, så kidnappas män, kvinnor och barn. Helst unga flickor. Med en gevärsmynning mot huvudet tvingas de upp på båtarna. Omständigheterna på båtarna är som ni säkert förstår, rent vidriga. Inget vatten, ingen toalett, ingen mat och klagar någon, blir de ofta misshandlade med döden som utgång. Man tror att ca 600-700 personer får lämna båtarna på detta viset för att flyta upp på en Thailändsk strand.

I Thailand har de som velat prata, berättat för UNHCRs personal, hur de fraktats in till land i mindre båtar och sedan hållits som fångar i små läger, uppdelade i män och kvinnor. Utöver att kvinnorna blev systematiskt våldtagna, var alla tvungna att ringa sina familjer i hemlandet, hembyn och begära att de betalade mer pengar till smugglarna så att deras liv skulle bli drägligare.

Det är en mäniskohandel som saknar motstycke i regionen och vad gör vi. Vi kan väll åtminstone hjälpas åt att leverera kunnandet om vad som händer, inte bara läsa vad jag skriver och sedan sluta med ett blekt, jaha, ja.

Hälsningar Staffan som nu åker tillbaka till Sverige och det trygga.

Till er alla från oss på Beewithus

Vid många tillfällen och allt sedan starten av www.beewithus.com har Ni läsare och deltagare frågat hur Ni kan bidra. Jag har vid alla tillfällen skrivit och sagt att, om ni skall ge bidrag, ge då direkt till den lilla lokala verksamheten som på orten gör ett bra jobb. Det skall ni naturligtvis göra i fortsättningen också. Men för att vi skall kunna nå ut med beewithus till dem som behöver veta och lära sig vad trafficking är, behöver vi också bidrag. Jag måste därför komma tillbaka till alla Er som tidigare erbjudit donationer till Beewithus, att om ni är kvar där ute ge bidrag till verksamheten genom att klicka på donationer. Till Er och alla andra, som vill ge ett bidrag till beewithus, vill jag återigen förtydliga att dessa medel går till att bygga ut beewithus och inte till något befintligt barnhem. Det kan komma att innebära, beroende på medelmängden att vi engagerar oss barnhems och ungdomsverksamhet inom landets gränser. Trafficking och offer är ingenting som bara förekommer utanför våra gränser. Det är väletablerat i vårt landet och det växer. Låt oss försöka göra saker bättre.

Opium en väg till Helvetet!

Det är ingen tvekan om att Gyllene Triangeln har återfått sitt gyllene rykte som Sydostasiens mest producerande område av Opium. Just nu i skrivande stund sitter jag på en av bergshöjderna intill gränsen till Myanmar, tidigare Burma och skaffar mig inspiration inför planeringen av min nästa romanserie, Opium. Som ni säkert förstår så började jag redan för ett antal år sedan samla fakta och kontakter för att möjliggöra mitt jobb, men det är nu sammanställningen skall börja. I romanseriens första del kommer det att handla om det första Opiumkriget, mellan England och Kina, 1838 och vidare till det andra, som jag trodde skulle vara det sista. Men jag tror, av dagens utveckling, blir det nog ett krig till. Under tiden detta har pågått så har mycket hänt inom Gyllene Triangeln. Då jag började med faktainsamlingen av Under Floden trilogin så hade bergsfolket på många håll, inom Triangeln, framför allt Thailand, satsat på alternativ, laglig produktion som exempelvis blommor, grönsaker, olika former av textilproduktion, utökade risodlingar och annan småföretagsamhet. Projekt som det Thailändska kungahuset varit en stor anledning till och som för bergsfolket i Thailand betytt mycket i deras ekonomiska utveckling. Men trots Thailands goda vilja ökar produktionen inom Triangeln och då priserna på de alternativa produkterna står stilla och priset på Opium ökar tar den fattiga lantbrukaren den lönsamma möjligheten till sig. Priset på Opium från odlingsfältet, har på ca ett år gått från 9.000 sek per kilo till ca 12.000 sek och väldigt lite av det går till de som jobbar med ett mycket riskfyllt jobb åt markägaren som i många fall är deras granne, med en pistol under sovplatsen. Säger en väl kunnig person som påstår sig själv varit inblandad i transporter till Kina. Behovet i Kina, Hongkong och Macau är så stort att Thailands polischef kallar tillfället för ” happy hour ” för regionens drog-traffickers.

UNODC, (United Nations Office on Drugs and Crime), tror att Kina, Hong Kong, Macau och Taiwan, konsumerar 70 % procent av all heroin som används inom Ostasien-regionen. Efterfrågan är så stor i Kina att Gyllene Triangeln inte kan producera tillräckligt för att tillfredsställa marknaden av miljontals beroende. Vi tror att Kina använder ca 65 ton heroin, det finns inte tillräckligt med heroin i Gyllene Triangeln, så heroin från Afghanistan smugglas också in i Kina, säger en talesman för UNODC. Det trots att Opiumproduktionen ökat med 100 % sen 2006. Nästan all Opium förädlas numera i regionen som numera förser ca 10 % av världens heroinbehov årligen. Detta innebär också att regionen numera har hundratals små laboratorium ute i djungelbuskarna. Dessa små labb producerar hundratals miljoner methamfetamin-piller varje år, samt också minst lika mycket Ice, en mer centralstimulerande drog. Därtill kommer Ya-ma och Ya-ba. Ya-ma är en drog som mest används för att klara hårt arbete under en lång tid. I till exempel tillverkningsindustrin där slavliknande förhållanden förekommer, där arbetaren måste arbeta minst 14 timmar per dygn och med en mycket kort rast för mat på arbetsplatsen. Drogen används mycket också inom all form av prostitution och sexhandel. Ma, betyder häst. Ya-ba, är en mycket farligare drog. Ba, betyder tokig och den som använder den brukar ofta agera som en sådan. Ofta och i samband med bråk, mord och misshandel har det visat sig att Ya-ba förekommit. UNOCD, tror att marknaden är ca 250 tusen miljoner, räknat i svenska kronor. Östra Myanmar i Shan regionen, norra Laos, södra delen av Kina Yannan-provinsen och norra Thailand, den Gyllene Triangeln är fortfarande den mest laglösa regionen på jorden men också en av de vackraste och ofarlig för turister som undviker drogerna. Shan-regionen är den andra mest Opium producerande regionen efter Afghanistan. I Laos, omkring regionen Muang Long är det perfekt att odla Opiumblomman, Papaver Somniferum, som är den enda av de ca 200 arter Vallmoblommor som ger opium. Området ligger perfekt med Mekongfloden, som har Myanmar, Laos och Thailand efter sidorna samt början i södra Kina, Yannan området.

I mina romaner Under Floden har jag tidigare beskrivit den eviga smugglingen på och över Mekongfloden. Oktober är den månad som sådden av vallmon sker och 3 kg vallmofrön räcker till 1 hektar äng, som efter sådden står i sin bedrägliga vackra blomning fram till skördetiden nu i februari då kapslarna beskärs upp till 10 gånger på eftermiddagen. En ljus latex liknande massa kommer ut ur kapseln som får stå tills morgonen dagen efter, för att då skördas på dess svarta mörka opium. Färgen på latexet ändras under nattens timmar. Akha, en folkstam som lever mest i väldigt undangömda områden inom Triangeln, är bland det fattigaste stamfolket i bergsregionen. Det enda de kan odla är majs, ris och opium, det är deras enda inkomstkälla. Majsfälten som oftast är små och på otillgängliga platser, ställs om för odling av opium. Att nå denna minoritet är i det närmaste omöjligt. Om man som vit man lyckas så är det garanterat utan mobil, den kan pejlas, utan kamera och med en bindel för ögonen under en lång och besvärlig färd. Men när du väl är där, i byn vars namn du måste glömma, är det som att förflytta sig tusen år bakåt i tiden. Akha, är bara början på en lång kedja av alla inblandade burmeser och kinesiska handlare. Så fort blomkapslarna blivit skördade transporteras de på Mekongfloden till Shan-regionen eller på land till Yannan. I dessa områden omställs opiumet till heroin och via Kunming, huvudstaden i Yannan, där den största handeln sker transporteras heroinet vidare in i Kina. Av 10 ton opium blir det 1 ton heroin som slutligen smugglas in i de olika regionerna i Kina, Hongkong, Macau och Taiwan. Små mängder sägs gå via Kina, Ryssland in i Europa och en ny transportväg in till Skandinavien verkar vara via barens hav och norra Ryssland, ned över fjälltrakterna, genom helt obevakade gränsområden in i Finland, Sverige och Norge. Om Gyllene Triangeln producerar 700 till 800 ton per år,( siffror från 2011-2012), så innebär det att Gyllene Triangeln inte kan tillfredsställa södra Asien med heroin. Därför handlas det in heroin från Afghanistan till Guangzhou och västra regionen av Xinjiang. Den största transportvägen är via östra Tajikstan för heroin från Afghanistan.

Det är nog inte så märkligt som man kan tro att Guangzhou återigen visar sig i dessa sammanhang. Guangzhou, var en central plats för opiumhandeln redan under första opiumkriget på 1830 talet och återkommer nu, kan det bero på att samma familjer, eller syndikat fortfarande är inblandad, frågan ligger nära. Men då var det ett samarbete med Ostindiska Kompaniet i London och det Brittiska Kungahuset.

Enligt Bangkok Post och den Thailändska polisen, togs 1.200 personer i den norra regionen för smugglingsförsök av droger in i Thailand. Huvudsakligen fattiga bönder. Man räknar med att hundratals ton av olika droger ligger nedgrävt efter gränsen mellan Burma och Thailand i väntan på tillfälle att komma upp i dagsljuset. Dessa är tillverkade i Myanmars norra delar av minoritetsgrupper, men självklart är både militären och polisen inblandad till en del. Nu skall jag skriva vidare på Opium-romanen och huvudpersonen Adrians resa från England till Kina via Indien och hans handel med opium, som startar på 1830 från kajkanten invid Themsen och Tehuset Jerusalem.

Byggfirman, Sexslavhandel och annan viktig information!

Handeln med barn, unga kvinnor och kvinnor generellt, för sex, ute i världen är enormt stor. Handeln med män och kvinnor för slavarbeten i industrin och på gårdar i landsbygden runt om i Asien, Europa, Afrika och Sydamerika når inga gränser. Långt över 20.000.000 människor. Sexslavhandeln i Baltikum, på Balkan, Ryssland och i hela Europa inklusive våra länder i Skandinavien har gått så långt att polis och myndigheter tappar greppet och får mycket små resurser för att kunna ta i tur med problemen. Alla polismyndigheter, tullenheter, politiker, administratörer och utredare hos FN. Amerikanska internationella underrättelsepolisen, journalister, media folk och även vanliga människor som reser, läser, ser och hör, känner till detta. Myndigheter och organisationer, EU, FN och ILO med flera är otroligt duktiga att utreda med miljoner av sidor berättande om dessa fakta. Jag har försökt ta mig genom ett antal tusen av dem och under tiden som det utreds, skrives och sedan läses av författarnas kollegor inom de olika organisationerna som därefter dunkar varandra i ryggarna och tycker att utredningarna är fantastiska, handlas det ännu mer med människorna.

Hur faan kan det vara möjligt att en person kan ta en ung flicka på vägen från skolan hem, våldta henne, kidnappa henne och sedan sälja henne på en auktion till någon bordell i Europa. Det som dessutom kan bevisas är att personer inom ovan nämnda organisationer själva är nyttjare och kunder. Det finns redan citat ur rapporter som tidigare skrivits i www.beewithus.com och Facebook.

EU med Cecilia Malmström i spetsen gör ett bra jobb, men länderna som ingår kontrakt vänder henne ryggen. Dessa länders poliser vet väl vilka de olika ca 50 ligor är, inklusive den Italienska Comoran som varit mest aktiv på Balkan med handeln av unga kvinnor. Av någon gammal tradition, rädsla och eventuellt uteblivna provisioner uteblir också krafttagen mot aktörerna och handeln. Till människohandlarnas stora glädje, har inte polisen, tullen och övriga motarbetande organisationer mer tid än, möjligen åtta timmar per dag. De måste ta tid till att planera sin semester, genomföra den, sedan efter återkomsten till arbetsplatsen, tala om den under någon vecka. Gå på ett antal planeringsmöten, budgetmöten och teamträffar samt försöka skapa en realistisk målbild för verksamheten. Under tiden jobbar handlarna dygnet runt, utan semester, med stenhård pengadisciplin och med en klar målbild. Det här dokumentet skall inte bli fem hundra sidor långt, men en intresseväckare till vad som pågår i världen med en förhoppning om att ni alla läsare kan börja bry er.

För snart två månader sedan satt jag och några vänner i en barliknande byggnad, inte långt från gränsen till Myanmar, tidigare Burma och diskuterade situationen i landet.

Jag skrev lite om det på www.beewithus.com och Facebook för en tid sedan. En av de vid bordet, en frispråkig journalist, som på grund av sin vilja att förmedla verkligheten, var tvungen att lämna landet. Han berättade hur militären var inblandad i oprovocerat dödande av folkstammen Rohingya och hur dessa människor såldes ut till olika arbetsplatser i grannländerna. Såldes ut i barnsexhandeln, bordeller och som slavar i olika industrier. För ca tre veckor sedan kom det till den Thailändska militärens kännedom att ca tre hundra Rohingya hölls i fångenskap utanför Hat Yai i södra Thailand. I ett tätt djungelområde övervakade av, tungt beväpnade människohandlare hölls dessa människor under flera dygn, innan färden skulle gå vidare med båtar. Militären fick vetskap om detta genom en person som bodde i en närliggande by och pressfolk från bland annat Phuketwan fick inbjudan att delta i samband med det planerade tillslaget. Dessvärre kom alla för sent, lägret var tomt och endast en mängd tillhörigheter låg på ca femhundra kvadratmeter stor yta. Kläder som vittnade om kvinnor och mäns närvaro.

Leksaker och hårband som vittnade om att många barn fanns med i gruppen, som trotts alla hjälpmedel som finns till buds, inte kunde hittas. Senare under min färd upp i de norra delarna, innan äventyret bland Akha folket för att skaffa mig all kunskap om opium, får jag veta att den Thailändska militären hotar journalister och frispråkiga. De hotar med fängelse upp till fem år om någonting negativt skrivs om dess verksamhet och redan har två journalister från Reuter och en från Phuketwan fått känna på militärens synsätt. I skrivande stund kommer det ytterligare fall som är värda att ta till sig, läs på Google och Phuketwan. Åter till opium och det sökande efter historiska vingslag bland folket inom den Gyllene Triangeln. Det är lett att hamna i ruset efter att romanen ”Byggfirman” blivit klar och manuset ligger hos förlaget, sedan en tid. Om ni orkar läsa vidare efter Opium, skall jag, kort berätta om vad ”Byggfirman” innehåller. Arbetet med Opium har verkligen fängslat mig och jag kommer att vara starkt involverad under två år. Det som fängslar mig, är att alla vägar ut ur den Gyllene Triangeln varit kända över hundra år, att orterna för distributionen och produktionen till heroin, varit de samma och att produktionen ökar med ca tjugo procent per år. Förädlingsproduktionen ökar också, det innebär att ett par hundra små tillverkningsställen gömmer sig i de enorma bergstrakterna inom Triangeln. De tillverkar mest Ice, Ya-ma, Ya-ba utöver heroinet. Det krävs tio kilo opium för att göra ett kilo heroin och det odlas hundra tusentals ton opium i området. Dagens distribution in i Kina, av heroinet, får mig tro att samma familjer som hanterade den för över hundra år sedan, fortfarande är de samma, men de har nog blivit mer mäktiga, rika då ca arton miljoner Kineser är heroinmissbrukare och de tillhör inte den fattiga bonden på landet. De kommer från mellanklassen och uppåt. Transportvägarna kompletteras och utöver de klassiska vägarna från Balkan upp i Europa och från Holland in i de norra delarna kommer alla de obevakade områdena mellan Kina över till Ryssland och vidare in i Skandinavien. Alla länder omkring oss har obevakade gränser. Adrians resa har börjat, huvudpersonen i Opiumromanen och nedan ser ni nu den våg jag fick med mig från byn med det opiumodlande Akhafolket som var i full gång med att skörda sitt latex. BYGGFIRMAN I romanen kommer ni att följa sex familjer under sju dagar, från lördag till lördag. De olika familjerna har alla någon form av relation till byggverksamhet. En familj driver en byggfirma, norr om Stockholm, med många polska, Lettiska, Estniska och Ryska vänner. Den andra driver ett måleriföretag och hyr samtidigt ut baltisk arbetskraft. Den tredje är polis och nyttjar sina vänners kunnande under en utredning som leder till omfattande tillslag i verkligheten. Den fjärde jobbar i banken som hjälper flera baltiska företagare att betala fakturor till Baltikum samt också aktieplaceringar. Den femte är anställd i en välkänd USA ägd bank som specialiserat sig på placeringar av kapital i stor omfattning och där ordet pengatvätt från byggindustrin inte är ett bekymmer. Han har också Estnisk arbetskraft som hjälper honom med ett eget husbygge och som han driver som slavar för sex tusen i månaden. Den sjätte driver ett städbolag, en konsultverksamhet och omfattande uthyrning av icke svensk arbetskraft inklusive en bordell. Några rör sig i gråzonen, några i den kolsvarta sonen. Alla känner varandra och drar nytta av varandras kunnande i branschen. Stockholms stad och bankerna betalar ut pengar till icke registrerade bolag. Bankerna hjälper till med att betala fakturor till utlandet, Baltikum, trots att den fakturautställande verksamheten inte finns. Vi kommer att röra oss i Stockholms förorter där prostitution, droger och död också är en del av vardagen i en del av byggindustrin och byggen du som läsare kommer att känna igen då romanen bygger till delar på verkliga händelser.

Trafficking i Myanmar till Malaysia

Bästa läsare Jag förbannar mig själv över att jag kommer för sent för att med kameran hängande i sitt originalband runt min nacke få bevittna en transport, om natten, av människor från Myanmar ( Burma), sålda till bordeller och industri i Malaysia.

Jag var bara några mil från dem, där de 150 personerna, många av dem från stammen Rohingya från både Myanmar och Bangladesh, suttit ute i vildmarken.

De människohandlare som varit inblandade har tjänat ca 30.000 sek på var och en av de sålda.

Men det är med stor glädje som jag konstaterar att de Thailändska myndigheterna inte ser mellan fingrarna längre utan är bestämda att få ett stopp av smugglarnas verksamhet som i detta fallet tros vara lokala aktörer.

Guvernören, Prayoon Rattanasenee i Phang Nga, som ligger bara några mil norr om Phuket är fast besluten att stoppa handeln och smugglingen.

Snart är det jul igen

Det blev jag klart medveten om under Luciamorgonen då TV 2, började sända en fin morgonkonsert.

Jag blev, liksom många andra djupt fängslad av stunden, innehållet och orden i många av de musiktexter som framfördes. Efter programmet kunde jag inte låta bli att tänka på alla de människor som det sällan talas om i jul tiden. Alla de som är kidnappade, stulna från sina hem, familjer och släkt i alla delar av världen, inklusive våra grannländer. Inte bara kvinnor, unga flickor som säljs på auktioner till bordeller, utan också män och unga pojkar som säljs in till olika produktionsindustrier. Handel med arbetskraft går över alla gränser där även Sverige förekommer. Många av dessa människor har ett tak över huvudet och lite mat på bordet men ingen trygghet, lever i ständig rädsla med vardagligt hot och misshandel, så även i juletid.

Över tjugo miljoner människor handlas det med över världen.

Europa och Sverige står inte utanför.

Så tänk på att någonstans somnar någon i gråt och gråter gör även män och kvinnor, inte bara barn.

Till alla er som under lång tid visat stöd för Bee with us och mig, Staffan Nordstrand.

Nu har nyckelromanen BYGGFIRMAN kommit ut i bokhandeln och som alla de tidigare dokumentära romanerna, Under Floden trilogin, så kretsar den kring handel med människor men på ett närmare avstånd, nämligen i våra bakgator. Omslag_Byggfirman_Staffan_Nordstrand1 Byggfirman är en fängslande nyckelroman om svarta pengar, girighet, utpressning, prostitution, fusk och död i den svenska byggbranschen.

Vi får följa sex familjer i deras vardag under en dramatisk vecka och när de sedan träffas på en middag under lördagskvällen kommer all den smutsiga byken fram, med ödesdigert resultat. Alla brott, transaktioner, platser och händelser har sin motsvarighet i verkligheten.

Lämnar hjärtat av Gyllene Triangeln till sin egen tid

En tid som funnits där länge och som många av oss har svårt att förstå och långt fram i tiden aldrig kommer nära.

Jag är säker på att jag aldrig mer kommer att få uppleva stunder som de jag fått i de berg och dalar som är så vackert gröna i denna tid, att det gör ont i ögonen när man på förmidagen, innan solen står som högst, ser ut över det som bildar den Gyllene Triangeln.

Jag förstår mycket mer nu, varför det heter Gyllene Triangeln. Då tänker inte jag på den blomman som under februari skördas för sitt opiumlatex. Jag tänker på folket som trotts sin fattigdom ler vänligt och ger av sig själva. Jag kommer länge att bevara minnet av Akha-kvinnan som till ett hemligt pris, mellan henne och mig, överlät en väldigt speciell sak som jag bär med mig hem. Den kommer jag att avslöja senare.

Jag trodde att kvinnan, vars namn jag inte kan uttala eller skriva var minst 80 år gammal. Hon var ca 1.30 lång och kunde möjligen väga max 40 kg.

När jag skulle krama om henne, kände jag genom hennes vackra hemgjorda kläder som hon vävt skälv under ca två år, hennes axelben och beniga armar. När hon log och tackade på sitt språk, talade också de små svarta tänderna sitt eget språk. Hon var inte en dag äldre än 50 år, men hon hade rökt opium under sin vuxna tid som på grund av opiumet inte kommer att vara så länge. Nu börjar min tid och det är att i Opium romanen beskriva, morgondimman, de brända fältens lukt, den svala morgonstunden i februari då skörden sker och människorna som Adrian får uppleva. Jag förstår nu varför jag inte fick ha telefon eller kamera med mig. Ja skulle aldrig kunna skapa den bild i en kamera som mitt öga sett och kameran skulle aldrig kunna ge dofterna och känslan.

Mobiltelefonen skulle inte få en enda signal, så varför bära den med sig. Tack till tiden som gått och att jag fick en liten tid av mitt liv i den.

På plats i den Gyllene Triangeln, Opium

Här om dagen bestämde vi oss för att hålla oss uppe vid en av vägspärrarna i närheten av Doi Mae Salong, Polisen var ovanligt aktiv i området, efter ett tips.
En man vid namn Kua 39 år gammal och hans flickvän, Horen Oonsang 29 år greps med tio kilo Crystal, methamphetamine och nio miljoner baht i kontanter.

Under deras färd till en av deras kunder i Chiang Mai, greps de av polisen från, department of special Investigation, ( DSI ) och av den lokala polisen region 5.
De två är medlemmar av en av många burmesiska ligor som lever på, bland annat drogtransporter.

Ligans ledare som även är inblandad i andra former av trafficking, Lt Col Yi Se är efterlyst i Thailand och Polisen i Thailand ger 5 miljoner baht, ca 1 miljon sek till den som ger tips som leder till gripande.

Pol Col Paisit Wongmnang, chef för DSI, säger att de två får ca 500.000 baht för varje transport de genomför.
DSI, fick tipset från US Drog Enforcement Admin ( DEA ) att en stor leverans var på gång i distriktet.

På vägen från vägspärren, som jag fotade, åkte vi via ett av de fängelser som syns tydligt från vägen, norr om Chiang Rai.
Har man bara sett dessa murar, begriper jag inte hur man kan tänka sig att smuggla över dessa gränser.

Murarna och taggtråden tillsammans med de mörka cellfönster som för vissa bara ger en bild av ett majsfält utanför är otroligt skrämmande.
Till och med vår motorcykel ville vända. En dag i Gyllene Triangeln.

 

Hjälp oss att hjälpa utsatta barn i världen, Bee with us kämpar för att sprida information om dessa problem och ditt bidrag är viktigt!