0 produkter - 0.00 kr

Opium en väg till Helvetet!

Det är ingen tvekan om att Gyllene Triangeln har återfått sitt gyllene rykte som Sydostasiens mest producerande område av Opium. Just nu i skrivande stund sitter jag på en av bergshöjderna intill gränsen till Myanmar, tidigare Burma och skaffar mig inspiration inför planeringen av min nästa romanserie, Opium. Som ni säkert förstår så började jag redan för ett antal år sedan samla fakta och kontakter för att möjliggöra mitt jobb, men det är nu sammanställningen skall börja. I romanseriens första del kommer det att handla om det första Opiumkriget, mellan England och Kina, 1838 och vidare till det andra, som jag trodde skulle vara det sista. Men jag tror, av dagens utveckling, blir det nog ett krig till. Under tiden detta har pågått så har mycket hänt inom Gyllene Triangeln. Då jag började med faktainsamlingen av Under Floden trilogin så hade bergsfolket på många håll, inom Triangeln, framför allt Thailand, satsat på alternativ, laglig produktion som exempelvis blommor, grönsaker, olika former av textilproduktion, utökade risodlingar och annan småföretagsamhet. Projekt som det Thailändska kungahuset varit en stor anledning till och som för bergsfolket i Thailand betytt mycket i deras ekonomiska utveckling. Men trots Thailands goda vilja ökar produktionen inom Triangeln och då priserna på de alternativa produkterna står stilla och priset på Opium ökar tar den fattiga lantbrukaren den lönsamma möjligheten till sig. Priset på Opium från odlingsfältet, har på ca ett år gått från 9.000 sek per kilo till ca 12.000 sek och väldigt lite av det går till de som jobbar med ett mycket riskfyllt jobb åt markägaren som i många fall är deras granne, med en pistol under sovplatsen. Säger en väl kunnig person som påstår sig själv varit inblandad i transporter till Kina. Behovet i Kina, Hongkong och Macau är så stort att Thailands polischef kallar tillfället för ” happy hour ” för regionens drog-traffickers.

UNODC, (United Nations Office on Drugs and Crime), tror att Kina, Hong Kong, Macau och Taiwan, konsumerar 70 % procent av all heroin som används inom Ostasien-regionen. Efterfrågan är så stor i Kina att Gyllene Triangeln inte kan producera tillräckligt för att tillfredsställa marknaden av miljontals beroende. Vi tror att Kina använder ca 65 ton heroin, det finns inte tillräckligt med heroin i Gyllene Triangeln, så heroin från Afghanistan smugglas också in i Kina, säger en talesman för UNODC. Det trots att Opiumproduktionen ökat med 100 % sen 2006. Nästan all Opium förädlas numera i regionen som numera förser ca 10 % av världens heroinbehov årligen. Detta innebär också att regionen numera har hundratals små laboratorium ute i djungelbuskarna. Dessa små labb producerar hundratals miljoner methamfetamin-piller varje år, samt också minst lika mycket Ice, en mer centralstimulerande drog. Därtill kommer Ya-ma och Ya-ba. Ya-ma är en drog som mest används för att klara hårt arbete under en lång tid. I till exempel tillverkningsindustrin där slavliknande förhållanden förekommer, där arbetaren måste arbeta minst 14 timmar per dygn och med en mycket kort rast för mat på arbetsplatsen. Drogen används mycket också inom all form av prostitution och sexhandel. Ma, betyder häst. Ya-ba, är en mycket farligare drog. Ba, betyder tokig och den som använder den brukar ofta agera som en sådan. Ofta och i samband med bråk, mord och misshandel har det visat sig att Ya-ba förekommit. UNOCD, tror att marknaden är ca 250 tusen miljoner, räknat i svenska kronor. Östra Myanmar i Shan regionen, norra Laos, södra delen av Kina Yannan-provinsen och norra Thailand, den Gyllene Triangeln är fortfarande den mest laglösa regionen på jorden men också en av de vackraste och ofarlig för turister som undviker drogerna. Shan-regionen är den andra mest Opium producerande regionen efter Afghanistan. I Laos, omkring regionen Muang Long är det perfekt att odla Opiumblomman, Papaver Somniferum, som är den enda av de ca 200 arter Vallmoblommor som ger opium. Området ligger perfekt med Mekongfloden, som har Myanmar, Laos och Thailand efter sidorna samt början i södra Kina, Yannan området.

I mina romaner Under Floden har jag tidigare beskrivit den eviga smugglingen på och över Mekongfloden. Oktober är den månad som sådden av vallmon sker och 3 kg vallmofrön räcker till 1 hektar äng, som efter sådden står i sin bedrägliga vackra blomning fram till skördetiden nu i februari då kapslarna beskärs upp till 10 gånger på eftermiddagen. En ljus latex liknande massa kommer ut ur kapseln som får stå tills morgonen dagen efter, för att då skördas på dess svarta mörka opium. Färgen på latexet ändras under nattens timmar. Akha, en folkstam som lever mest i väldigt undangömda områden inom Triangeln, är bland det fattigaste stamfolket i bergsregionen. Det enda de kan odla är majs, ris och opium, det är deras enda inkomstkälla. Majsfälten som oftast är små och på otillgängliga platser, ställs om för odling av opium. Att nå denna minoritet är i det närmaste omöjligt. Om man som vit man lyckas så är det garanterat utan mobil, den kan pejlas, utan kamera och med en bindel för ögonen under en lång och besvärlig färd. Men när du väl är där, i byn vars namn du måste glömma, är det som att förflytta sig tusen år bakåt i tiden. Akha, är bara början på en lång kedja av alla inblandade burmeser och kinesiska handlare. Så fort blomkapslarna blivit skördade transporteras de på Mekongfloden till Shan-regionen eller på land till Yannan. I dessa områden omställs opiumet till heroin och via Kunming, huvudstaden i Yannan, där den största handeln sker transporteras heroinet vidare in i Kina. Av 10 ton opium blir det 1 ton heroin som slutligen smugglas in i de olika regionerna i Kina, Hongkong, Macau och Taiwan. Små mängder sägs gå via Kina, Ryssland in i Europa och en ny transportväg in till Skandinavien verkar vara via barens hav och norra Ryssland, ned över fjälltrakterna, genom helt obevakade gränsområden in i Finland, Sverige och Norge. Om Gyllene Triangeln producerar 700 till 800 ton per år,( siffror från 2011-2012), så innebär det att Gyllene Triangeln inte kan tillfredsställa södra Asien med heroin. Därför handlas det in heroin från Afghanistan till Guangzhou och västra regionen av Xinjiang. Den största transportvägen är via östra Tajikstan för heroin från Afghanistan.

Det är nog inte så märkligt som man kan tro att Guangzhou återigen visar sig i dessa sammanhang. Guangzhou, var en central plats för opiumhandeln redan under första opiumkriget på 1830 talet och återkommer nu, kan det bero på att samma familjer, eller syndikat fortfarande är inblandad, frågan ligger nära. Men då var det ett samarbete med Ostindiska Kompaniet i London och det Brittiska Kungahuset.

Enligt Bangkok Post och den Thailändska polisen, togs 1.200 personer i den norra regionen för smugglingsförsök av droger in i Thailand. Huvudsakligen fattiga bönder. Man räknar med att hundratals ton av olika droger ligger nedgrävt efter gränsen mellan Burma och Thailand i väntan på tillfälle att komma upp i dagsljuset. Dessa är tillverkade i Myanmars norra delar av minoritetsgrupper, men självklart är både militären och polisen inblandad till en del. Nu skall jag skriva vidare på Opium-romanen och huvudpersonen Adrians resa från England till Kina via Indien och hans handel med opium, som startar på 1830 från kajkanten invid Themsen och Tehuset Jerusalem.

Leave a Reply

  • (will not be published)

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>